fredag, oktober 30, 2009

00-tal

Fler och fler listor över nollnolltalets bästa filmer har börjat läggas upp på nollnollfilm.se (bland annat Jan Gradvalls och Andrea Reuters), och min nedräkning fortsätter.

Samtidigt har flm gjort en sammanställning över svenska filmkritikers favoriter bland nollnolltalets svenska filmer. Min röst såg ut så här:

1. Lasermannen
2. Flickan
3. Hr Landshövding
4. Gitarrmongot
5. Om jag vänder mig om

Vilka svenska filmer gjorda på 00-talet har imponerat mest på er?

--

Såg förresten just om Last Days of Disco. Oj, vad den inte hade åldrats med värdighet - och då var jag ändå inte helförtjust när det begav sig heller.

torsdag, oktober 29, 2009

sov gott

Så olika

Helena Bergström har då rakt inte sparat på folkligheten. Eller för den delen, änglakörerna.

måndag, oktober 26, 2009

lika som bär



Sylvia Scarlett var något alldeles i hästväg konstig, och inte särskilt sevärd alls faktiskt. Men ja, Katharine Hepburn såg ut som David Bowie. Särskilt när hon hade hatt. (Tidigare Lika som bär-postningar hittas här, här och här.)

just nus soundtrack





--

Apropå Rusz-härvan: Vad menar människor egentligen när de säger att de "älskar barn", och/eller att det är dåligt/korkat/fruktansvärt/whathaveyou när människor som "inte gillar barn" blir på tjocken? Har man då inte - i båda fallen egentligen - helt missuppfattat vad ett barn är för något: en lite kortare människa, en individ med en egen personlighet. Vissa tycker man om, andra gillar man inte alls. Precis som med vuxna.

--

Nu: Sylvia Scarlett.

söndag, oktober 25, 2009

söndag

Idag: Promenad i regnet och hamburgerfestival på Strand.

Nu: Satsumas och Asterix 12 stordåd.

lördag, oktober 24, 2009

WTF?

Här sitter man och är glad för Katrin Zytomierska och Bingo Rimérs skull, och tänker att det är skönt med folk som kan se på blivande föräldraskap med humor och lite distans. Sen, WHAM, drar hon fram ett rött dumskynke:

"Det finns ju fan inget lättare än att skaffa barn. Men det är som allt annat. Det har med personlighet och inställning att göra. Samma med missfall. Erika, Novas mamma och min mycket speciella vän, är också gravid! (Så nu får Nova två syskon helt plötsligt! Ha ha! Lattjo!), sa något tänkvärt till mig härom dagen. Hon sa "Katrin, tjejer som du och jag får inte missfall för vi skulle inte ta det så hårt. Vi ororar oss inte." Helt rätt. Det är samma med utbrändhet. Det händer bara de svaga.

Sånt här rent och skärt psykolog- och barnexpert-skitdravel om hur man "ska" känna inför mammaskap och hur man "ska" se på sitt mående under en graviditet för att inte barnet ska få psykiska problem gör mig iofs inte mycket gladare. Alls. Faktum är att det får mig att vilja ge någon näsblod.

fredag, oktober 23, 2009

nyss

plan b

Skulle egentligen suttit på ett plan just nu, på väg till Wiens filmfestival. Istället ligger jag hemma och är sjuk. Plan b är att bädda ner mig i soffan, äta glass och satsumas (de där med tunt, glansigt och gulgrönt skal är de enda citrusfrukterna värda att överhuvudtaget sätta tänderna i) och titta på The Philadelphia Story (det blev Frank Capras State of the Union istället. Sevärd!) och Aelita (eh... det blev Saw Wagstaff/Robert Mapplethorpe-dokumentären Black, White + Grey på SVT Play istället. Också sevärd!). Och kanske något avsnitt av Nurse Jackie eller True Blood. Det känns inte heller så dumt, om jag ska vara helt ärlig.

--

Veckans recension: 500 days of summer.

torsdag, oktober 22, 2009

Red light district

Om några timmar ska jag och Roger Wilson sitta i en tv-studio i ett skyltfönster på NK och bli intervjuade av Cissi Renström-Suurna. I ett skyltfönster! På NK! Kan någon förklara för mig hur jag tänkte när jag sa ja till det? Fan.

tisdag, oktober 20, 2009

nollnolltalets bästa filmer

nollnollfilm.se kan man framöver ta del av min personliga 25 i topp-lista över de bästa filmerna som gjorts den här sidan 2000, plus läsa annat filmfolks listor. Av dem jag fått in hittills kan jag säga att ingen av dem ser ut som min lista. Inte ens i närheten. Jag har inte en listgen i hela kroppen, min lista blev på det stora hela ett totalt listhaveri. Jag gick mest på känslan jag minns att jag hade i kroppen precis efter att jag sett filmerna, mer än på kall listberäkning.

Vilka är era filmfavoriter från nollnolltalet?

--

Det här är förresten några av de bubblare som jag fick sålla bort till slut:

Holy Smoke, Bronson, I'm not there, Efter bröllopet, In the mood for love, H:r Landshövding, Lemony Snickets, Flickan, You can count on me, Touching the void, Lost in translation, Charlie and the chocolate factory, Älskar dig för evigt, Secretary, Bröder, King Kong, Aristocrats, Tristram Shandy, Lasermannen, Monster’s ball, Ken Park, Whale rider, 2 dagar i Paris, Supersugen, Kill Bill, Dawn of the dead, The Descent, The Others, Dark Water, War of the worlds, The Wrestler, Science of sleep, Shortbus, München, The squid and the whale, Road to Guantanamo, Come early morning, The King, Lady in the water, United 93, Bloody Sunday, Bourne Ultimatum, Transformers, Electroma, Zidane, Royal Tenenbaums, This is England, Cats of Mirikitani, 28 dagar senare, A mighty heart, Mot väggen, Bug, Across the universe, The Dark Knight, Familjen Savage, Mellan väggarna, Dixie Chicks: Shut up and sing, Augustilunch i Rom, Shaun of the dead, Monsters Inc, Pianisten, Bad santa, Insider, Spirited away, 24 hour party people, Mysterious skin, Dogville, Laurel Canyon, High Art, The Upside of Anger, Gitarrmongot, Little Miss Sunshine...

Ni förstår ju.

måndag, oktober 19, 2009

gråtfest



Åh! Har just sett To kill a mockingbird och ligger i soffan och är halvförstörd. Gregory Peck! Mary Badham! Relationen mellan syskonen! Rättegångsscenerna! En helt oigenkännelig Robert Duvall! Vet inte varför, men av någon anledning blev jag nästan mest berörd av scenerna i skogen där barnen går hem efter ett halloween-kalas och flickan är utklädd till skinka. Så jävla fint.

--

Och när jag ändå är inne på Boo Radley:

lördag, oktober 17, 2009

I topp på listan över saker som får en att känna sig lite... osamtida:

När Christina Schollin frågar om man finns med på Facebook och man får svara att Nä, jag har inte kommit så långt än.

fredag, oktober 16, 2009

Plötsligt händer det!

Röstade just i Idol. På Reza. Blev på något sätt... tvungen.

--

Har för övrigt också just gråtit en skvätt över den här helt sinnessjuka hockeystraffen:

trött

Allt går v ä ä l d i g t l å n g s a m t just nu. Kroppen segar sig fram som en sengångare i sirap. Hjärnan håller ungefär samma tempo och inte mycket vettigt blir tänkt, sagt eller skrivet. Oh well.

torsdag, oktober 08, 2009

33 scenes from life

.... såg jag i Locarno förra året, och skrev en recension här. Nu kan man se den på den polska filmfestivalen Kinoteka i Stockholm. Det tycker jag att man ska.

måndag, oktober 05, 2009

Lorrie Moore

I somras när jag läste volym 2 av The Granta Book of the American Short Story fick jag som sagt en hel del uppslag på nya namn jag ville läsa mer av. Den historia jag föll för hårdast, och vars författares språk och ton berörde mig allra mest var Lorrie Moores People Like That Are the Only People Here. I helgen påminde Andres Lokkos krönika mig om att jag skulle införskaffa lite mer av henne, och The Collected Short Stories of Lorrie Moore är äntligen på väg hem till mig. Yay!

går snart Postal

Min granne har nu hobbywailat I will always love you kanske tio gånger på raken. Till synes utan minsta andningspaus.

Kl. 13.37: Nu sjunger hon Titanic-låten. Oh the joy.

--

Förresten, Mårten Blomkvist är den senaste att hoppa i galen tunna när det kommer till Polanski. Och varför i hela fridens namn skriver han ut namnet på offret?

söndag, oktober 04, 2009

Know what I wanna do? Strut!



Alltså. Slutdansscenerna är bortom allt förnuft överjävliga, och kanske ser det lite ut som om Stallone själv koreograferat och sytt kostymerna. Ca 3 minuter in i klippet ovan juckar Travolta med en piska, iförd höftskynke. Mysbyxeindianstyle. Ger oerhört högt utslag på genansmätaren. Men, bortser man från just dansscenerna kan Staying Alive knappast kallas den sämsta uppföljaren någonsin, som Entertainment Weekly ville ha det till för ett par år sen. Sämre än... Matrix Reloaded? Pffff. I think not, you charlatans.