måndag, oktober 26, 2009
just nus soundtrack
--
Apropå Rusz-härvan: Vad menar människor egentligen när de säger att de "älskar barn", och/eller att det är dåligt/korkat/fruktansvärt/whathaveyou när människor som "inte gillar barn" blir på tjocken? Har man då inte - i båda fallen egentligen - helt missuppfattat vad ett barn är för något: en lite kortare människa, en individ med en egen personlighet. Vissa tycker man om, andra gillar man inte alls. Precis som med vuxna.
--
Nu: Sylvia Scarlett.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
Är väl inte så konstigt. Förvisso är barn individer och har till viss del egen personlighet. Men det överskuggas ju av de gemensamma drag barn har; barn är av naturen egoistiska, lättlurade, obildade, otåliga osv osv.
Fast av någon outgrundlig anledning brukar föräldrar alltid ha överenseende med alla dessa hemska karaktärsdrag (och hävda att det finns massa positiva)...
Vaddå barn har "till viss del egen personlighet"? Beror väl på om man kollar och känner av ordentligt. Och jag skulle väl inte heller vilja hålla med om att de karaktärsdrag du nämner är gemensamma för alla barn. Men självklart finns det inte bara bra eller dåliga grejer med barn. Det är en mix, precis som med vuxna.Det är klart at barn på många sätt är jobbigare att ha att göra med, eftersom de ju faktiskt inte klarar sig själva.
word! (men det kan vara härligt och hårt att generalisera)
Det förstås. :)
Men det är ju faktiskt väldigt lätt att generalisera, eftersom barn inte är som vuxna, utan på sitt eget vis. Kan du inte se det tycker jag nästan lite synd om dig.
Det är alltid lätt att generalisera. Det betyder inte att det alltid är en jättebra grej. Och, jag har stött på en hel del vuxna som är omöjliga att ha att göra med för att "de är på sitt eget vis".
Sen förstår jag inte riktigt varför i hela fridens namn du ska tycka synd om mig för att jag tycker det är korkat att säga "jag älskar barn" eller "jag gillar inte barn"? Men det är klart, i ett klimat där kvinnor förväntas gilla barn per automatik kan man kanske säga "jag gillar inte barn" när man egentligen menar att "man inte per automatik blir till sig i trasorna över varenda unge som kommer i ens väg".
Är barn inte något slags nöjecenter? Så sag det yt på busshållplatsen idåg, var två dame gjort konstigt ljud åt barnen... hmm, kanske det är vi som är deras nöjescenter.
Generalisering slutar inte med barn, med är något som vi på oss får hela våra liv. Hur manga kommer ihåg att de också var tonering när ungdomerna lekar med mopedar klockan tre på morgonen?
Inte jag ingår kväll, måste jag erkänner :/
Gabh: Tack snälla, snälla du för Google Wave-inviten!
Viljan att fortplanta sig är väl en av de starkaste och mest naturliga drifter vi människor har. Att man bara skulle få sätta barn till världen, med Rusz godkännande, om man älskade barnet hela vägen genom graviditeten är ju helt befängt.
Befängt, sa Bull.
Egentligen är det väl på tiden att släppa ämnet men sådana människor som förespråkar pjåsk och fjäsk i uppfostran gör mig heligt förbaskad. Vad tusan är det för sorts människor som vi uppfostrar då? Kanske ser vi resultatet redan idag.
Hur kan det vara fel att lära sina barn att kärlek inte är helt villkorslös, det är ingen rättighet utan något man förtjänar. Och även om de allra flesta föräldrar älskar sina barn behöver ju inte ungarna få den bekräftelsen dygnet runt, det måste ju vara skadligt det också?
Nu hoppas jag ju iofs kunna förmedla helt villkorslös kärlek till mina eventuella ungar, men det är inte riktigt samma sak för mig som att de i så fall skulle uppfostras med fjäsk och pjåsk, få uppmärksamhet hela tiden eller få bekräftelse och uppmärksamhet dygnet runt.
Var så liten :)
Editors, fan sicket drag. Tack för den!
Så lite så. :)
Hey Gabh, ta inte illa upp men din svengelska är så himla rolig!
Visst ÄR den? :)
Skicka en kommentar